Vad är emotionellt instabil personlighetsstörning

Emotionellt instabil personlighetsstörning, eller EIPS, är en psykisk diagnos som drabbar ungefär en till två procent av befolkningen i Sverige och runt om i världen. Det handlar inte om en karaktärsbrist utan om ett tillstånd där hjärnan hanterar och reglerar känslor på ett fundamentalt annorlunda sätt än hos de flesta. Humöret kan växla extremt snabbt och reaktionerna på vardagliga situtationer kan verka oproportionerliga för folk i omgivningen. Tillståndet påverkar djupt relationer, självbild och förmågan att leva ett stabilt vardagsliv.

Vanliga symtom på EIPS

Det finns nio officiella diagnoskriterier för EIPS och minst fem av dem måste vara uppfyllda för att en läkare ska kunna ställa diagnosen. Rädslan för att bli övergiven, verklig eller inbillad, är ett av de mest framträdande symtomen och kan leda till desperata försök att hindra separationer. Relationer är ofta extremt intensiva och präglas av ett mönster där man älskar och avgudar en person, för att sedan nedvärdera och avvisa samma person. Impulsivitet, självskadebeteende, kronisk tomhetskänsla och ibland stressrelaterade paranoidtankar tillhör också det typiska mönstret.

Vad orsakar EIPS?

Orsakerna till EIPS är komplexa och inte helt klarlagda av forskningen. Det verkar handla om ett samspel mellan genetiska faktorer och tidiga upplevelser i livet (som emotionell försummelse eller bristfällig bekräftelse från föräldrar). Vissa individer verkar ha en medfödd biologisk känslighet som gör att svåra upplevelser tidigt i livet sätter djupare spår och påverkar personlighetsutvecklingen mer negativt. EIPS är alltså inte ett personlighetsfel utan en diagnos med tydliga biologiska och psykologiska rötter.

Hur ställs diagnosen?

Det är alltid specialistpsykiatrin som utreder och sätter diagnosen EIPS, aldrig en vanlig husläkare på vårdcentralen. Utredningen bygger på djupgående samtal, strukturerade diagnostiska intervjuer och ibland skattningsformulär som hjälper kliniker att kartlägga symtombilden. Anhöriga kan kallas in och bidra med sin bild av hur symtomen tar sig uttryck i vardagen. Läkarna vill dessutom utesluta andra psykiatriska och medicinska orsaker innan de kan fastslå att det rör sig om EIPS.

Behandling och framtidsutsikter

Det starkaste vetenskapliga stödet finns idag för dialektisk beteendeterapi, DBT, som är specifikt framtagen för att hjälpa vid emotionell instabilitet och de utmaningar som EIPS medför. Terapin kombinerar kognitiv beteendeterapi med mindfulness och lär ut konkreta strategier för att reglera starka känslor, förbättra relationer och öka toleransen för svåra situationer. Mentaliseringsbaserad terapi, MBT, är ett annat välstuderat alternativ med fokus på att förstå sina egna och andras mentala tillstånd. Den goda nyheten är att forskning numera visar att prognosen vid EIPS är bättre än man länge trodde, och att många mår avsevärt bättre med rätt behandling.